I väntan på undergången! (Tidigare på larslar.blogg.se/da 5/3 2011)
Bästa Lars!
Finns en del att reflektera beträffande Dina senaste blogginlägg. Flera skulle nog betrakta det du skriver som tecken på ren galenskap. Det där med exakta datumangivelser för undergångens ankomst är allt för bekant för att övertyga. Men det är två konkreta saker bland den senaste veckans bloggskörd som trots allt förtjänar att kommenteras: peak oil och matkrisen. Återigen rusar oljepriset stadigt över 100 dollar fatet. Och det kan inte bara skyllas på konflikten i Libyen. I media nämns att en av de bakomliggande orsakerna till folkresningarna i Nordafrika är de höjda matpriserna, något som vi i västvärlden ännu inte känt av. Och kanske är det så att vi kommer att bli de sista att känna av detta. Samtidigt känns de scenarier med en omfattande matbrist som du utmålar tämligen avlägsna i västvärlden. Överproduktionen av just mat är en av civilisationens tydligaste kännetecken. Hur detta överflöd på mat plötsligt skulle förbytas i en brist eller rent av frånvaro av mat är svårt att förstå?
Om vi nu skulle ta till jämförelsen med Romarikets fall, så får vi komma ihåg att detta ”fall” var en långt utdragen process, som omspände flera mansåldrar. Det betyder överfört till vår tid att vi ännu skulle kunna förvänta oss mansåldrar kanske sekler av civilisation, med lokala nedgångar och uppgångar. Kanske befinner vi oss just nu i en sådan lokal nedgång? Kanske inte? Denna städernas tömning, som du skriver om, kommer måhända men ligger kanske flera sekler framåt i tiden. Än så länge tyder allt på att städerna världen över kommer att fortsätta att tillväxa. Vi vill gärna tro att alla avgörande historiska skeende skall äga rum under våra allt för korta liv, när de – de historiska skeendena - omspänner flera mansåldrar.
Einar
Finns en del att reflektera beträffande Dina senaste blogginlägg. Flera skulle nog betrakta det du skriver som tecken på ren galenskap. Det där med exakta datumangivelser för undergångens ankomst är allt för bekant för att övertyga. Men det är två konkreta saker bland den senaste veckans bloggskörd som trots allt förtjänar att kommenteras: peak oil och matkrisen. Återigen rusar oljepriset stadigt över 100 dollar fatet. Och det kan inte bara skyllas på konflikten i Libyen. I media nämns att en av de bakomliggande orsakerna till folkresningarna i Nordafrika är de höjda matpriserna, något som vi i västvärlden ännu inte känt av. Och kanske är det så att vi kommer att bli de sista att känna av detta. Samtidigt känns de scenarier med en omfattande matbrist som du utmålar tämligen avlägsna i västvärlden. Överproduktionen av just mat är en av civilisationens tydligaste kännetecken. Hur detta överflöd på mat plötsligt skulle förbytas i en brist eller rent av frånvaro av mat är svårt att förstå?
Om vi nu skulle ta till jämförelsen med Romarikets fall, så får vi komma ihåg att detta ”fall” var en långt utdragen process, som omspände flera mansåldrar. Det betyder överfört till vår tid att vi ännu skulle kunna förvänta oss mansåldrar kanske sekler av civilisation, med lokala nedgångar och uppgångar. Kanske befinner vi oss just nu i en sådan lokal nedgång? Kanske inte? Denna städernas tömning, som du skriver om, kommer måhända men ligger kanske flera sekler framåt i tiden. Än så länge tyder allt på att städerna världen över kommer att fortsätta att tillväxa. Vi vill gärna tro att alla avgörande historiska skeende skall äga rum under våra allt för korta liv, när de – de historiska skeendena - omspänner flera mansåldrar.
Einar
Kommentarer
Trackback
