Nästa måndag tar jag bort denna blogg (Sista inlägget från Lars Larsens blogg den 16/2 2012)

Nästa måndag tar jag bort denna blogg

Nästa måndag tar jag bort denna blogg. Detta är en sista hälsning till mina läsare. Må Gud leda er till tron på Jesus Kristus, min frälsare. Må ni glömma allt hemskt och antikristligt som har stått på denna blogg. Må Gud förlåta mig för allt fel som jag skrivit här.
2012-02-16 @ 13:22:12 Permalink

Women_300x250_v1_sweden
Postat av: Einar

Hej!

Misströsta inte kära läsare av bloggernas blogg! 
För alla som vill följa vildmannens fortsatta eskapader så kommer det även i framtiden ges en fristad för helig dårskap. På bloggen "Den återuppståndne vildmannens blogg" så fortsätter historien. Bloggens adress är: einarsblogg.blogg.se
Skulle även undertecknad falla, så finns många som kan ta över. Aldrig kommer vi låta galenskapens fackla slockna!

/Einar

2012-02-17 @ 00:10:23
Postat av: bionda

Lars: Om det alls tröstar dig så tror jag att man ibland måste gå vilse här i livet för att sen kunna hitta rätt (och framför allt kunna uppskatta den rätta vägen och det den ger).
Själv söker jag min väg här i livet, och hoppeligen kommer jag att hitta den så småningom. Alla är vi sökare, mer eller mindre.

2012-02-17 @ 16:28:48
Postat av: Titti

Tack bionda ,håller med dig ...Lars, det enda vägen är igenom... vad det än gäller... och kom ihåg att ljuset väntar på dig där du minst anar dig ...keep walking my dear friend ...och om du har skrivkramp just nu, acceptera det, så ska du se att den också kommer tillbaka med all sin kraft och begåvning...Kram .

2012-02-17 @ 18:41:19
Postat av: Titti

Tack,Bionda håller med dig...Lars, det enda vägen är igenom, vad det än gäller,men kom ihåg att ljuset väntar på dig, där du minst anar det...så keep walking my dear friend,och om du har skrivkramp just nu, är inget att oroa sig eftersom pauser bara berikar talang och passion och det har du i mängder...och vet det...Kram T.

2012-02-17 @ 18:47:31
2012-02-18 @ 02:21:42 Permalink Allmänt Kommentarer (13) Trackbacks ()

Den Återuppståndne Vildmannens Blogg (tidigare på larslarsen.blogg.se 28/1 2012, kl 04:45)

Bästa bloggläsare!

 

Det var en gång en vildman, som busade, och gjorde allt det där det som vi bara tänkte men aldrig vågade göra.

Nu är han död.

Han dog den 11.11.11.

 

Men vildmannen hade fått många beundrare, både män och kvinnor, av alla nationaliteter och raser. De älskade verkligen vildmannen, för han förmådde formulera något djupt liggande hos dem; något som de inte riktig själva var medvetna om eller förmådde att formulera eller uttrycka.

Nu var vildmannen död. Många sörjde.

 

Men vad tjänar det att sörja!

Låt oss istället skapa en nu blogg. ’Den återuppståndne vildmannens blogg’!

 

Denna blogg där vi nu befinner oss är död. Här var tidigare en plats för liv, rörelse och galna livgivande och gudomliga upptåg!

Så därför, låt oss lämna denna blogg, som nu har förlorat det brusande, ständigt sprudlade, NUET, och det aldrig förklarade … outtalade … det som inte kan i ord uttryckas … i ord formuleras … som bara kan … anas … i mellanrummen … mellan orden … det som kanske bäst förmås uttalas av tigandet … av tystnaden … tsch … hon sover … hon sover … (Goethe, Faust)

Vi människor vill så väldigt gärna utlägga, förklara, formulera, ’printa’  DET som inte kan

förklaras, inte kan utläggas, inte kan i ord formuleras och inhägnas, eller ’printas’

Hur futtiga är våra försök, våra tafatta, ja löjliga, försök att förstå, …

Det vi kanske möjligen – måhända inbillar vi oss – kan ana i musik, i konst, i filosofi, i poesi …  och i mellanrummen i tystnaden … i tigandet …

 

Förlåt min käre vän Lars! Att jag än en gång inkräktar på din blogg.

En gång för inte allt för länge sedan var detta var mans (och var kvinnas) blogg. Inte bara jag har lämnat bidrag på denna blogg!

Du är verkligen en för mig mycket kär vän, Lars. Du har en underbar familj och underbara kärleksfulla föräldrar. Jag respekterar den väg som du nu har anträtt. Men jag kan inte följa dig. Det är mig främmande. Därför kommer vår väg att här skiljas oss åt.

Och därför skapar jag nu en ny blogg, "Den Återuppståndne Vildmannens Blogg". Här följer länken:

http://einarsblogg.blogg.se/

 

/Einar

 

2012-01-28 @ 04:45:44
Kommentar: Postat av: Lars Larsen Einar, gå i frid, det gör inget att du skrev dessa sista ord. Ja, denna blogg är död nu, och kanske den aldrig återuppstår, om inte Gud får ge mig nytt liv som håller och bär. Men till det gamla livet går jag aldrig mer, jag är härefter en civiliserad människa som längtar efter Gud och Kristus, inte en vildman.
2012-01-31 @ 22:39:22
2012-02-17 @ 02:52:29 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Vi samlas vid Sibeliuseken

Bästa bloggläsare!
I Finlands forna huvudstad Åbo på Finlands västkust har en liten grupp Lars Larsen vänner - i Larsens anda - inrättat en rit. En rit är som en minneslapp, ett utropstecken, … en påminnelse in i evigheten.
En påminnelse om att vi är något mer än vad vi synas vara. En påminnelse om att livet är så mycket mer än de dagliga rutiner som vi tar oss för. En påminnelse att vi alla lever i ett fantastiskt mysterium, en Gudomlig närvaro som omfattar oss alla. Ett mysterium som aldrig någonsin kan fångas i fraser och formler, som aldrig någonsin kan skrivas upp i böcker, som går utöver alla beskrivningar och alla futtiga mänskliga utläggningar. Det må vara utläggningar och förklaringar av – vad de nu må kalla sig – teosofer, kristna, muslimer, judar, lutheraner, Jesu Kristi kyrka av sista dagliga heliga, pingstvänner, Smithsvänner, Petandervänner, Larsenvänner, Olofssonvänner, Gustafssonvänner.
Vi skulle önska att vi kunde hålla oss ifrån att fästa oss fast vid någon positionering. Men det kan vi inte! Vi tror oss kanske vara friare och mer fördomsfria. Kanske är vi det? Men vi har också våra spel och våra outtalade regler. Vi måste hålla öppet att det också hos oss kan finnas utrymme för uteslutningar. Larsen har visat oss vägen! Genom en total självuppoffring, in i döden. (Det är ytterst få människor som har förmått gå så långt.) Även om vi nu tycker att Larson har svikit oss, så måste vi, mer än någonsin, omsluta honom med vår omtanke, vår villkorslösa kärlek och våra böner. Måhända har han nu, här och nu, funnit sin bestämmelse, sitt hem. Det må vi respektera.
Men samtidigt kan vi inte glömma den Larsen, den vildman, som gav oss så mycket. Och därför samlas vi nu varje veckoslut vid Sibeliuseken – alltså eken på baksidan av Sibeliusmuseet i Åbo, en av medlemmarna i de ”Dödas Akademi”. Den 4 februari var vi tre personer som träffade vid eken – två män och en kvinna. Detsamma gällde för påföljande lördag, den 11 februari. Nu samlas vi åter idag fredagen den 17 februari, Alexandras namnsdag. Alla är välkomna att ansluta sig till oss.
Känner Du dig inte mogen att delta i riten, kan du ställa Dig vid sidan om och bara betrakta.
/E
2012-02-17 @ 02:37:59 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Sök i bloggen
Senaste inläggen
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0