Den återuppståndne vildmannens blogg

I ett blogginlägg här nyligen uppger Lars Larsen att han ”upplever” att jag tolkar honom ”symboliskt där” han ”vill bli tolkad bokstavligen.”

Självklart förstår jag att du Lars vill bli tolkad bokstavligen. Jag har förstått att du anser att vi, för att nå paradiset, saligheten, ovillkorligen måste lämna civilisationens fängelse, göra oss fria från dess helvete och förena oss med aporna. Om bokstavligheten i denna, din övertygelse, tvivlar jag inte. Problemet är begreppet ”civilisation” som du ständigt använder dig av uppnår statusen av en sorts rituell besvärjelser. Begreppet ”Civilisation” får representera allt det du avskyr. Det ständiga (obligatoriska) avståndstagande och fördömelsen tenderar att ta överhand över den paradiska uppenbarelsen och utvecklas till en fix idé.

Jag har mina studier alltid förhållet mig skeptisk till att använda olika former av generaliserade begrepp. Begreppet ”civilisation” tillhör otvetydigt dessa begrepp. Ja, vad skall inkluderas i begreppet ”civilisation”? Är myrorna civiliserade för att de bygger upp strikt hierarkiska samhällen vilka fysiskt kanaliseras i dessa enorma manshöga stackar, gäller detsamma de honungssamlande bina och vargflockarnas strikta hierarkier och sociala koder? Saknar människans så kallade ”civilisation” helt motsvarigheter i djurriket? Ibland får jag uppfattningen att Lars Larsen tycks mena att djurens rike består i en sorts anarkistisk frihet från alla sociala band, regler och normer, när det i själva verket förhåller sig på det rakt motsatta sättet. Bland vargarna, som genetiskt är helt identiska med hundarna (Lars Larsens favoriter), härskar strikta sociala koder och beteendemönster och framförallt hierarkier. Skulle Lars Larsen någonsin gå in i en vargflock skulle han otvetydigt erfara det. Det vi benämner ”civilisation” har också sin motsvarighet inom djurriket, kanske en återspegling av det förhållandet att människoarten är sprungen ur djurriket?

Som vår vän Jukkis här i en kommentar mycket riktigt noterat så är vildmannen i själva verket i högsta grad beroende av den så kallade ”civilisationen”. Han nyttjar som fripassagerare tågnätet, bloggar på datamaskiner, äter mat från matfabriker och använder fabriksproducerade kläder, allt utgörande frukter av en högt utvecklad civilisation. Vildmannen har inte lämnat civilisationen utan hans livsstil förutsätter i själva verket en högt utvecklad civilisation, eller kanske skulle man kunna säga att hans livsstil endast är möjlig i en högt utvecklad civilisation, i en civilisation som badar i ett överflöd av massproducerade varor och mat, som behärskas av en slit- och slängmentalitet, där det gäller att ständigt skifta fokus, vare sig det rör sig om varor eller idéer. Vildmannen delar denna lott med alla råttor, duvor, hundar och andra djur som lever på civilisationen. Jag tror också att vildmannen är medveten om sin parasitära relation till civilisationen. Jag tror att han bejakar denna. Han önskar ju inget annat än civilisationens död och undergång. Allt som kan påskynda denna undergång bejakar han. Ju fler människor som bejakar hans livsstil och slutar att bidra till civilisationens upprätthållande, desto mer närmare vi oss civilisationens upplösande. Och det är ju dit som vildmannen vill. Vildmannen Lars Larsen representerar civilisationens högsta potens, men bär samtidigt inom sig fröet till dess undergång.

Men denna undergång innebär inte en återgång till djurriket och dess ”civilisation” utan något helt nytt. Några återtåg existerar inte i naturen. Detta är bara futtigt mänskligt önsketänkande.

/Einar